En anonym präststudent som skriver från Lima i Peru ger en bild av det katolska livet som är värre än i Tyskland: prästseminarium och kloster som är ”dramatiskt tomma”, knäbänkar som har tagits bort från kyrkorna, nattvarden som delas ut i händerna, barnmässor med dockor och marionetter samt nationella katolska ungdomssammankomster med sekulär musik. Han beskriver hur prästerna håller på att bli ”samhällsunderhållare” och att predikningarna har reducerats till ytliga, halvhjärtade budskap. Han kritiserar liturgier som fokuserar på kreativitet, gemenskap och lokal kultur snarare än på offret och tillbedjan. Enligt hans redogörelse behandlas läran inte längre som något fast, utan som något som ständigt är öppet för omtolkning.
Anonymný seminarista píšuci z Limy v Peru vykresľuje obraz katolíckeho života, ktorý je ešte horší ako v Nemecku: semináre a kláštory sú „dramaticky prázdne“, z kostolov boli odstránené kolenníky, sväté prijímanie sa udeľuje do rúk, detské omše sa konajú s bábkami a panenkami a na celoštátnych stretnutiach katolíckej mládeže zaznieva sekulárna hudba. Popisuje, ako sa kňazi stávajú „komunitnými zabávačmi“ a kázne sa zredukovali na povrchné, vlažné posolstvá. Kritizuje liturgie zamerané skôr na kreativitu, komunitu a miestnu kultúru než na obetu a adoráciu. Podľa jeho opisu sa doktrína už nepovažuje za nemennú, ale za neustále otvorenú pre nové interpretácie.
Um seminarista anónimo, que escreve a partir de Lima, no Peru, descreve um quadro da vida católica ainda pior do que o da Alemanha: seminários e conventos «dramaticamente vazios», joelheiras retiradas das igrejas, a comunhão distribuída nas mãos, missas infantis com marionetas e bonecos, e encontros nacionais da juventude católica com música secular. Descreve os sacerdotes a tornarem-se «animadores da comunidade» e as homilias reduzidas a mensagens superficiais e mornas. Critica as liturgias centradas na criatividade, na comunidade e na cultura local, em vez de no sacrifício e na adoração. Segundo o seu relato, a doutrina já não é tratada como algo imutável, mas sim como algo continuamente aberto a reinterpretações.
Anonimowy seminarzysta piszący z Limy w Peru przedstawia obraz życia katolickiego, który jest gorszy niż w Niemczech: seminaria i klasztory „dramatycznie opustoszałe”, klęczniki usunięte z kościołów, Komunia wręczana na ręce, msze dla dzieci z udziałem lalek i kukiełek oraz ogólnokrajowe zgromadzenia młodzieży katolickiej z muzyką świecką. Opisuje on, jak księża stają się „animatorami społeczności”, a homilie sprowadzają się do powierzchownych, letnich przesłań. Krytykuje liturgie skupione raczej na kreatywności, wspólnocie i lokalnej kulturze niż na ofierze i adoracji. Według jego relacji doktryna nie jest już traktowana jako coś niezmiennego, lecz jako coś nieustannie otwartego na nową interpretację.
Un seminarista anonimo che scrive da Lima, in Perù, dipinge un quadro della vita cattolica peggiore rispetto a quello della Germania: seminari e conventi “drammaticamente vuoti”, inginocchiatoi rimossi dalle chiese, Comunione distribuita sulle mani, messe per bambini con burattini e bambole, e raduni nazionali della gioventù cattolica con musica laica. Egli descrive i sacerdoti che si stanno trasformando in «animatori della comunità» e le omelie ridotte a messaggi superficiali e tiepidi. Critica le liturgie incentrate sulla creatività, sulla comunità e sulla cultura locale piuttosto che sul sacrificio e sull’adorazione. Nel suo resoconto, la dottrina non è più considerata immutabile, ma continuamente aperta a nuove interpretazioni.
Egy névtelen papnövendék, aki a perui Limából ír, a németországihoz képest még rosszabb képet fest a katolikus életről: a papneveldések és kolostorok „drámai mértékben kiürültek”, a templomokból eltávolították a térdelőpadokat, az úrvacsorát kézbe adják, a gyermekmiséken bábokat és babákat használnak, az országos katolikus ifjúsági találkozókon pedig világi zenét játszanak. Leírja, hogy a papok „közösségi szórakoztatókká” válnak, a homíliák pedig felszínes, langyos üzenetekre redukálódnak. Bírálja azokat a liturgiákat, amelyek az áldozat és az imádat helyett a kreativitásra, a közösségre és a helyi kultúrára összpontosítanak. Leírása szerint a tanokat már nem tekintik rögzítettnek, hanem folyamatosan újraértelmezhetőnek.
Jujj, pedig a vatikáni statisztikák mindig ebbe kapaszkodnak: "Kizárólag Európában haldoklik a katolikus egyház, de mindenhol máshol hatalmas fellendülésben van." Hát, akkor Dél-Amerika kapásból kuka. Afrikáról jobb, ha nem beszélünk a szinkretista erkölcsi fertőjükkel, ahol a segélyszállítmányokért keresztelkednek meg egész falvak. Talán rá kellene jönni, hogy a kiüresített, modernista katolicizmusnak már sehol nincsen hatása.
Un séminariste anonyme, écrivant depuis Lima, au Pérou, dresse un tableau de la vie catholique qui s’avère pire qu’en Allemagne : des séminaires et des couvents « dramatiquement vides », des prie-Dieu retirés des églises, la communion distribuée dans les mains, des messes pour enfants avec des marionnettes et des poupées, et des rassemblements nationaux de jeunes catholiques accompagnés de musique laïque. Il décrit des prêtres devenus de « véritables animateurs communautaires » et des homélies réduites à des messages superficiels et tièdes. Il critique les liturgies axées sur la créativité, la communauté et la culture locale plutôt que sur le sacrifice et l’adoration. Selon lui, la doctrine n’est plus considérée comme immuable, mais comme étant en permanence ouverte à une réinterprétation.
Un seminarista anónimo que escribe desde Lima, Perú, describe una realidad de la vida católica que resulta peor que la de Alemania: seminarios y conventos «dramáticamente vacíos», los reclinatorios retirados de las iglesias, la comunión distribuida en la mano, misas infantiles con marionetas y muñecos, y encuentros nacionales de jóvenes católicos con música secular. Describe cómo los sacerdotes se están convirtiendo en «animadores de la comunidad» y cómo las homilías se han reducido a mensajes superficiales y tibios. Critica las liturgias centradas en la creatividad, la comunidad y la cultura local, en lugar de en el sacrificio y la adoración. Según su relato, la doctrina ya no se considera algo fijo, sino que está continuamente abierta a la reinterpretación.
Ein anonymer Seminarist aus Lima, Peru, zeichnet ein Bild des katholischen Lebens, das noch schlimmer ist als in Deutschland: Seminare und Klöster, die „dramatisch leer“ sind, aus den Kirchen entfernte Kniebänke, die Kommunion, die in die Hände gereicht wird, Kindermessen mit Puppen und Figuren sowie nationale katholische Jugendtreffen mit weltlicher Musik. Er beschreibt, wie Priester zu „Gemeindekünstlern“ werden und Predigten auf oberflächliche, lauwarme Botschaften reduziert werden. Er kritisiert Liturgien, bei denen Kreativität, Gemeinschaft und lokale Kultur im Mittelpunkt stehen, anstatt des Opfers und der Anbetung. Seiner Darstellung zufolge wird die Lehre nicht mehr als feststehend betrachtet, sondern als ständig offen für Neuinterpretationen.
Der massive Glaubensabfall trägt bittere Früchte - in diese Richtung geht es auch bei uns. Kunstausstellungen um das wie gesagt wird "verstaubte Bild" in den Kirchen zu "erneuern", in unserer Stadtkirche St.Matthias wurden "Stühle für alle Bedürfnisse" in einem Seitenteil der jahrzehntelang den Armen Seelen gewidmet war, gestellt. Als nach einem Hagelschlag das Dach der Kirche erneuert wurde haben die Verantwortlichen ein riesiges Plakat am Dach befestigt mit der Aufschrift : "Unsere Kirche hat einen Dachschaden - aber wir arbeiten daran" und sie lobten sich in der Zeitung, dass dieser Satz durchaus "zweideutig" zu verstehen sei...auch fanden schon "Tänze vor dem Altar" statt. UND DIE PRIESTER MACHEN MIT! UNFASSBAR!
Und die peruanischen Bischöfe organisieren eine Pachamama-Anbetung als Vorbereitung für den Besuch Prevosts. Quelle: Prevost belohnt Pachamama Bischof mit Beförderung. 30.08.26 - zwei Wochen vor seiner Beförderung durch Prevost brachte der "neue Erzbischof" Estrada Herrera dem Götzenbild der Pachamama ein Opfer dar. Leo XIV. ernennt einen Erzbischof, der der …Un comisario pontificio y un obispo depositan …Prevosts Peru-Besuch wurde durch ein Pachamama-Opfer vorbereitet. Bischof Estrada ist dabei zu sehen, wie er Kokablätter zur Opfergabe hinzufügt.youtube.com/watch?v=hw_LNPzln9YPachamama Anbeter Prevost - Geist von Conocoto 1993/1995 - Blasphemischer "Glaubensbekenntnis" Pater Robert Prevost wurde vom 'Geist von …
An anonymous seminarian writing from Lima, Peru, paints a picture of Catholic life that is worse than Germany: seminaries and convents “dramatically empty,” kneelers removed from churches, Communion distributed in the hands, children’s Masses with puppets and dolls, and national Catholic youth gatherings with secular music. He describes priests becoming “community entertainers” and homilies reduced to superficial, lukewarm messages. He criticizes liturgies centered on creativity, community and local culture rather than the sacrifice and adoration. In his account, doctrine is no longer treated as fixed, but as continually open to reinterpretation.